Möt sommarhusägarna Sarah och Jørgen från avsnitt 2 av ”Sommarhusförvandlingar”

Tillsammans med sina två söner på tre och fem år bor Sarah, 35, och Jørgen, 32, väster om Århus i ett kollektiv. De träffades i Indien under en studieresor och bodde först tillsammans ett par år i Norge innan de slog sig ner i Danmark. Sarah har en utbildning inom dels antropologi och etnografi, dels möbeldesign och arkitektur från Bergen. Jørgen är norsk och arbetar till vardags som mjukvaruingenjör.

> Vissa har bott här i 40 år, andra i ett halvt – det är verkligen härligt. När vi började fundera på en sommarstuga utgick vi också från vår livssituation och från en liten önskan om att kunna dra oss tillbaka med hela familjen; att ha ett komplement till den här boendeformen.

Sommarhuset blev ett fantastiskt komplement till deras vardagsliv i ett boendegemenskap tillsammans med andra familjer, där åldern sträcker sig från noll till 73:

»Vissa har bott här i 40 år, andra i ett halvt, det är verkligen härligt. När vi började fundera på en sommarstuga utgick vi också från vår livssituation och från en liten önskan om att kunna dra oss tillbaka till vår lilla fyrklöver; att ha ett komplement till den här boendeformen«, berättar Sarah.

»Vi älskar att bo så här och vill inte byta ut det mot något annat, men samtidigt kände vi också att det kunde vara skönt att ibland bara kunna välja att vara vi fyra. Och därför började vi prata om en sommarstuga. På det sättet kunde vi få lite av båda världarna«, säger hon. »Och så hade vi ett kriterium att det skulle ligga inom en timmes bilresa från där vi bor. Vi har ingen familj i närheten; min familj bor i Söderjylland och på Själland, och Jørgens bor i Norge. Så det skulle vara lättillgängligt för att vi också skulle kunna använda det på helgerna och vid spontana utflykter. Och det har visat sig fungera riktigt bra«, berättar Sarah.

En tråkig annons och en slump blev till wow-sommarhuset

Jakten på det perfekta sommarhuset började för Sarah och Jørgen med att de lånade ett sommarhus av ett par vänner – och med en något oinspirerande annons:

»Vi har några bekanta som har ett gammalt hus i Tved, som vi har lånat ett par somrar. Och så upptäckte vi Skødshoved och tyckte överlag att Mols var så fint. Så vi letade mycket i det området när vi letade efter ett sommarhus. Det hus vi har idag var faktiskt ett hus som hade stått till salu i ett helt år när vi köpte det. Och vi hade sett annonsen och hade faktiskt också bokat en visning, men kom ändå överens om att – aaargh, orkar vi verkligen det här?», berättar Sarah.

> Men turen ville ha det så att vi var ute och tittade på en annan sommarbostad i området och kom tidigt till mötet, och vi råkade köra förbi. Och där tänkte vi bara ”wow”. Då kunde den andra som vi egentligen skulle titta på inte alls mäta sig med den.

»Det var ett litet hus, och annonsen var inte särskilt spännande. Och det är lite konstigt, för jag gillar inredning och har läst lite arkitektur. Och ändå… jag tror det berodde på att alla möblerna var från Jysk och att det var så grått och vitt. Egentligen tycker jag att jag kan se möjligheter i alla möjliga saker, men annonsen kvävde det ändå lite«, säger hon.

Men det skulle visa sig vara precis rätt hus. »Vårt sommarhus ligger i slutet av en väg, så det är öppna fält framför huset mot söder, och vi har varken grannar på östra eller västra sidan. Och det gick helt enkelt inte att se i annonsen. Men turen ville ha det så att vi var ute och tittade på ett annat sommarhus i området och kom tidigt till visningen, och vi råkade köra förbi. Och där tänkte vi bara ’wow’. Då kunde det andra huset som vi egentligen skulle titta på inte alls mäta sig med det här.”

En av de förändringar de har gjort i sommarstugan efter övertagandet och innan programmet ”Sommerhusforvandlinger” är taket upp till taknocken, vilket var något annorlunda. Huset från 60-talet var istället byggt så att takstolarna var synliga, men med taket precis ovanför takstolarna. Utanpå det gamla taket hade den tidigare ägaren byggt ytterligare ett tak utanpå takstolarna med mer isolering, och det hade tagit 15–20 centimeter av takhöjden i sommarhuset. Därför valde Sarah och Jørgen att öppna upp taket ända upp till taknocken efter att de hade tagit över det.

»Det kändes inte så väl utnyttjat som det kunde ha varit, så vi anlitade någon som hjälpte oss att fixa det. Och vi har fortfarande isolerat, men hela vägen upp till taknocken istället för att lägga isoleringen under takstolarna, så att vi inte har förlorat så mycket när det gäller värme.«

En tom duk och projekt att förlora sig i

Varför ville ni vara med i ”Sommarhusförvandlingar”?

»Jag är förtidspensionerad på grund av hjärtsjukdom, men hade innan dess föreställt mig att jag skulle syssla med arkitektur och design i mitt arbetsliv. Hjärtoperationerna har stått i vägen för det, och i våras fick jag så en förtidspension, vilket kändes helt rätt. Det har bara tagit mig lite tid att inse att det skulle bli så här. Men jag tycker att arkitektur och design är roligt. Jag kan verkligen förlora mig i de här projekten. Men nackdelen är att jag blir oerhört trött. Så jag måste vara lite försiktig så att jag inte förlorar mig alldeles för mycket”, berättar Sarah.

> Jag kan verkligen förlora mig i de här projekten. Men nackdelen är att jag blir oerhört trött. Så jag måste se till att inte förlora mig själv alldeles för mycket.

»När jag anmälde oss till tävlingen hade vi kommit till det stadiet där vi skulle börja måla, och jag tror att vi tänkte: ’Vad är det värsta som kan hända?’. Vi har ju små barn, och Jørgen har också sitt arbete. Så det tar helt enkelt längre tid. Jag tänkte att det skulle vara riktigt schysst med lite hjälp. Vi hade målat lite och fått upp en våningssäng, men resten var som en tom duk, vitt på vitt.”

Var taken av trä innan ni målade dem?

»Nej, tyvärr inte. Om de bara hade varit det”, säger Sarah med ett leende och en liten suck. ”De var av trä, men väldigt vitbetsade på det där lite nittiotalsaktiga sättet. Det var nog ett försök att göra dem ljusare, det kunde vi se, men då föredrar vi hellre de råa trätaken som de ursprungligen var när sommarhuset byggdes på 60-talet. Det tycker jag verkligen ger en speciell stämning. Och så målade vi det också eftersom taket hade två olika färger efter att vi valt att inte riva ner allt det gamla, utan bara ner till takstolarna. Så tänkte vi att det var bättre att måla allt i en enda färg”, berättar hon.

> Taken var vitbetsade på det där lite 90-talsaktiga sättet. Det var nog ett försök att göra dem ljusare, men då föredrar jag hellre de råa trätaken som de ursprungligen såg ut när sommarhuset byggdes på 60-talet. Jag tycker verkligen att det ger en speciell stämning.

Så här ser sommarhuset ut nu

Har ni ändrat något sedan programmet spelades in?

»Jag tyckte att det var jättefint med alla prydnadsföremål som har kommit in i sommarhuset. Jag har ändrat lite på bildväggen, och så fanns det en helt fantastisk spegel som nu har fått en plats i badrummet. Och så ville vi gärna ha en skivspelare i vardagsrummet, så det har kommit lite förvaringsutrymme för den i hörnet”, berättar Sarah.

I köket fanns en hylla från 90-talet före omvandlingen, men en hylla har ändå smugit sig in igen sedan dess:

»I köket var vi verkligen överens om att den hyllan som fanns där tidigare bara måste bort. Istället hade vi satt upp en söt krokskena som vi tyckte om, men jag har till slut hängt upp en annan hylla som är lite mysigare än den gamla, eftersom vi råkade sakna lite plats för koppar och kaffegrejer. Och det var ju väldigt, väldigt enkelt att sätta upp den när allt annat såg så fint ut”, säger Sarah med ett leende.

Att hitta balansen och släppa kontrollen

Vad har sommarstugsförvandlingen betytt för er?

»Först och främst har det varit en rolig upplevelse där man på flera sätt har tvingats lämna sin komfortzon. Både när det gäller att delegera ansvar på flera plan, men också att stå framför kameran. Och jag vet inte varför, men just den upplevelsen ingick inte alls i mina överväganden när vi anmälde oss för att vara med«, säger hon och skrattar. »Jag är inte särskilt förtjust i att stå framför en kamera, och jag vet fortfarande inte helt om jag vågar titta på programmet. Men det tog vi med i beräkningen«, skrattar Sarah. »Så våra förväntningar handlade om en upplevelse, och det tycker jag att vi har fått. Det var roligt och helt galet.«

»Men det har också inneburit att vi har kunnat sätta igång några av de projekt vi hade satt upp som mål, som vi skulle komma igång med, men där vi just hade kommit till en punkt där vi kände att vi inte kunde ta på oss mer. Och det var riktigt, riktigt häftigt att få lite blod på tanden igen och bli knuffad lite i rätt riktning och inse att man bara måste börja någonstans, och sedan tar det den tid det tar. En timme här och där ger också mycket. Jag kan vara riktigt jobbig med alla mina projekt, där Jørgen ibland kan bli helt, pff, överväldigad bara av att höra om alla mina bra idéer. Men efteråt sa han: ”Okej, nu köper vi fan bara lite färg, så kan vi också måla det där skjulet.” Att han kunde se det framför sig. ”Och vi är bara så glada över att vara där ute, det är så mysigt”, berättar Sarah och förklarar vidare:

”Vi vill ju ofta göra de där sakerna själva, men bromsas ofta av att det inte får bli något arbete av det hela. Och även om vi ofta har kul när vi går och arbetar kan barnen också tycka att vi är lite tråkiga när det handlar om arbete och allt det där. Så vi försöker verkligen hitta en balans”, berättar hon.

> Vi hade inte alls föreställt oss att taken kunde målas, det är faktiskt lite galet. Det är ju väggarna man målar, tänkte vi. Men det ger lite mer en känsla av en mysig grotta. Det gillar vi.

Men det har också gett framför allt Sarah något annat, som kanske inte var inräknat:

»Det var faktiskt en enorm övning för mig att släppa taget om det. Att släppa det och få en upplevelse istället för att vilja styra och kontrollera saker och ting. Och sedan säga till sig själv: man kan alltid ändra det om man inte gillar det. Då tänkte jag att jag kunde gå in i det med ett öppet sinne.

> Jag är inte särskilt förtjust i att stå framför en kamera, och jag vet fortfarande inte helt om jag vågar titta på programmet. Men det tog vi med oss. Våra förväntningar var en upplevelse, och det har vi fått. Det var roligt och helt galet.

Och det där med att måla väggar och tak i samma färg – det hade jag aldrig gjort själv, men vi är riktigt förtjusta i det. Jag tycker att det fungerar jättebra”, säger hon och berättar vidare att det kom som en överraskning för dem hur mycket som hade hänt när de fick komma in igen:

»Vi hade inte alls föreställt oss hur mycket de skulle hinna med. Om jag hade föreställt mig att de skulle måla väggarna, och så kommer vi in och dörrarna är målade, taken är målade, köket är målat, bjälkarna är målade… Jag tyckte att de hade hunnit med väldigt mycket!« säger hon och skrattar

Grottkänsla och designmöbler

När det gäller inredningen är det framför allt det de kallar grottkänslan som familjen har blivit överraskande förtjust i.

»Vi gillar att det har blivit som det är. Vi hade inte alls föreställt oss att taken kunde målas – det är faktiskt lite galet. Det är ju väggarna man målar, tänkte vi. Men det ger lite mer grottkänsla”, förklarar Sarah och utvecklar:

> Och så tycker jag att Karups möbler passar otroligt bra till de här 60- och 70-talsstugorna. Det smälter in jättebra.

»Innan hade vi själva tänkt att det skulle vara ljusare i stugan; ljust, lätt och enkelt i inredningen. Men med den ljusgrågröna färgen som har kommit på väggar och tak har det blivit väldigt grottlikt, och jag tycker faktiskt att det fungerar riktigt, riktigt bra, även med de mörka bjälkarna. Vi gillar den där grottkänslan. Jag gillar färgvalen i huset, de tycker jag är häftiga.”

I förvandlingen ingick möbler från Karup Design, och med en bakgrund inom möbeldesign är det något som Sarah har ett öga för.

»Jag tyckte det var roligt att bygga möbler under min utbildning. Annars är jag inte någon nörd när det gäller märken och sånt, men jag tycker att Karup har riktigt många häftiga saker. Så vi är väldigt nöjda med de möblerna. Och jag tycker att Karups möbler passar otroligt bra till de här sommarhusen från 60- och 70-talet. De smälter in jättebra”, berättar hon och förklarar vidare:

”Och vi är riktigt glada över att ha fått en utfällbar soffa, som är mindre än den vi hade tidigare. Vi behövde en bäddsoffa för när svärföräldrarna kommer på besök, och den som stod där tidigare var helt enkelt jättestor och tog upp mycket plats i det ganska lilla rummet. Så futonsoffan, den är vi verkligen glada över – den är verkligen häftig. Och Jørgen älskar dagbädden under fönstret. Han tycker att den är skön att läsa på. Han är verkligen galen i den«.

»Och barnmöblerna har också varit en riktig succé. De halvmåneformade kuddarna har vi använt både inne och ute, de kan sättas ihop och tas isär och barnen har suttit i dem när de lekt med Lego eller tittat på tv. Så de har varit en jättesuccé. Jag var lite nervös inför det här, för vad hade vi egentligen plats för? Men det fanns plats för mer än vi trodde”, säger hon.

Om du inte har sett programmet om omvandlingen av sommarhuset kan du se det här – eller klicka nedan för att se fler bilder på sommarhuset och boka det.