Fie Hørby berättar om vikten av andrum och att bara vara utan något särskilt syfte. Men hur skapar vi det i en hektisk vardag?

Fie Hørby berättar om vikten av andrum och att bara vara utan något särskilt syfte. Men hur skapar vi det i en hektisk vardag?

Planerad tristess eller meningslöst tidsfördriv? Det är den viktiga tiden då vi laddar batterierna, bara är och lever i nuet. Vi har pratat med familjeterapeuten Fie Hørby om vad den gemensamma tiden kan betyda för energin i familjen och hur vi undviker att se ut som levande döda på lekplatsen.

Hur ser din relation till livet i sommarstugan ut?

När våra äldre barn var små åkte vi ofta till vår sommarstuga i Hornbæk, men nu bor vi här permanent, och det finns helt enkelt en alldeles speciell energi här. Vi har rest mycket i Danmark, men sedan vi flyttade till Hornbæk – som på många sätt känns som att bo mitt i sommarstugelandet – har våra semestermål varit platser som Island, USA och Italien. Där vi en gång sökte storstaden söker vi nu naturen på dessa storslagna platser. Vi åker också till Bornholm varje år, men det känns inte som att vara i Danmark. När vi reser lägger vi stor vikt vid att det ska vara berikande och trevligt för oss alla, och på Bornholm känner vi att vi får allt det där. Det finns god mat, vi kan bo bekvämt och naturen är vacker och storslagen. Vi tycker att det kan vara svårt att hitta sommarhus där man inte behöver kompromissa med komforten, för vi har ju nått en ålder och har en ekonomi som gör att vi vill att det ska vara precis lite bättre än vad vi har i vardagen.

Vad händer när vi fysiskt tar avstånd från vardagen?

Det har aldrig varit så många som köper sommarhus som just nu. Jag tror att det handlar om att få en andningspaus, där vi flyttar oss bort från vårt hem och vår vardag, som är full av vardagliga sysslor: tvätt och saker som bör målas, fixas och städas. För många, särskilt barnfamiljer, kan hemmet förknippas med arbete. Det finns alltid något att göra, och det är fullt ös. Redan på vägen till sommarstugan tenderar vi att sjunka in i ett annat tempo, eftersom vi inte har så mycket att göra där.

När vi som människor anländer till en plats där vi vet att det finns tid att koppla av, så vet kroppen också vad den ska göra. Lugnet kommer lättare av sig själv, eftersom vanorna och ritualerna hjälper kroppen och sinnet att ta sig igenom rastlösheten. De blir en sorts genväg för att omvandla oro till lugn och för att känna varandra.

> Ju djupare vi känner oss förbundna med oss själva, desto mer kan vi också knyta an till andra. Vi knyter an till varandra och känner att kärleken finns där.

Vad betyder det meningslösa varandet för dig?

För mig är det genom det meningslösa varandet som vi landar i oss själva, som vi känner oss själva och som vi börjar föra samtal som vardagen sällan ger utrymme för. Stress och jäkt gör att vi rör oss på ytan av oss själva och andra, men när vi inte har något att göra och bara överlämnar oss åt det meningslösa varandet, så sjunker vi ofta ner i ett annat skikt, där vi känner oss djupare förbundna med oss själva. Ju djupare vi känner oss förbundna med oss själva, desto mer kan vi också knyta an till andra.

Vi knyter an till varandra och känner att kärleken finns där. Det är här vi laddar upp som människor. Och den här kopplingen kan vara svår att etablera i vardagen, eftersom allt går så fort och förutsättningarna helt enkelt inte finns. Vi kan ju fundera över om det är ett tempo som ska fortsätta, för när vi inte klarar av att komma till ro i vårt nervsystem och känna lugnet, så lider vi faktiskt. Det är här stressen, ångesten, tomheten och meningslösheten sätter in. Det är kontakten med dem vi älskar som ger oss mening. Det är helt enkelt avgörande för vår livsglädje och livskraft att vi får ladda batterierna. Vi tenderar att glömma bort vad det egentligen är som ger oss livsglädje.

> Om man inte har modet att vara med den oro som uppstår och den rastlöshet som infinner sig, kan man hitta på alla möjliga projekt och fortsätta utan att knyta an, eftersom det är lättare att vara i det än i oron.

Varför är det så viktigt att finna ro?

När vi finner roen märker vi något nytt och tänker på nya sätt. Vi kan få tillgång till kreativa krafter som vi kanske inte visste att vi hade eller som vi inte har varit i kontakt med på länge. Det ser vi också hos barnen – de hittar in i mycket djupare lekar, där man verkligen kan känna att de blir uppslukade av leken. Och om det finns flera barn, så hittar de tillsammans lekar som kan pågå i timmar.

Det kan ta en stund att hitta tillbaka till vår egen kreativitet efter en tid som har präglats av fart och jäkt. Här befinner vi oss i ett läge där vi kan ha svårt att finna ro och slappna av i familjens famn. Innan vi når lugnet måste vi gå igenom en period av oro. En rastlöshet där vi kan ha svårt att känna samhörighet med oss själva och med familjen – här är det avgörande att vi landar i det meningslösa varandet, även om oron ofta kommer att försöka tvinga oss tillbaka till det höga tempot. Om man inte har modet att vara med den oro som kommer och den rastlöshet som infinner sig, kan man hitta på alla möjliga projekt och fortsätta utan att knyta an, eftersom det är lättare att vara i det än i oron.

> Det vi ser idag är att den moderna människan har en ganska stor obalans mellan att göra och att vara, eftersom vi generellt sett gör mycket mer än vi är.

Vad menar du med vanor och ritualer?

Det är som när du går på yoga. Redan när jag kliver in och rullar ut min matta kan jag känna att jag sjunker lite djupare in i mig själv, och efter passet befinner jag mig ofta på en helt annan plats, eftersom yogan hjälper mig och min kropp att varva ner. Och på samma sätt händer det när vi åker iväg till en sommarstuga. Vi vet att vi ska göra något lugnt, och kroppen får hjälp att komma in i ett lugnare tempo. När vi går från att göra till att vara händer något helt speciellt. Det vi ser idag är att den moderna människan har en ganska stor obalans mellan att göra och att vara, eftersom vi generellt sett gör mycket mer än vi är. Det är viktigt att hålla fokus på det mållösa varandet, som också finns i mindfulness, yoga och meditation. Vi hinner inte ladda upp ordentligt eftersom vi har för lite meningslöst varande.

Kan andningspauser skapa utrymme för det meningslösa varandet i vardagen?

Ja, det kan de definitivt. Det är något av det vi arbetar med tillsammans med våra studenter på Blackbird Institute. Vi måste skapa hållbara liv. Många av oss har fastnat i en ström av vad vi ser andra göra. Vi ser att man går till jobbet från 8 till 16, sliter som en galning, deltar i alla evenemang kring barnen, träffar vänner och familj, firar barnens födelsedagar, skjutsar till fritidsaktiviteter och till slut står vi kvar och flämtar, för det hela är helt enkelt för mycket. Det sätt på vilket vi kan skapa andrum är genom att verkligen titta på vårt liv och tänka: ”Hur vill jag egentligen leva mitt liv?”.

I vårt samhälle finns en tendens att slita som galningar under veckorna, och eftersom vi inte skapar andrum under veckorna tar det lång tid för kroppen att återfå ett tillstånd där vi kan knyta an till varandra. För att skapa andrum i en vardag med små barn är det en bra idé att låta både din och ditt barns kropp varva ner helt. Det kan vi göra genom att sätta på lugn musik när vi kommer hem, lägga oss ner på golvet, och då kommer vi ofta att uppleva att våra barn helt naturligt kommer och lägger sig ovanpå oss. Barn anpassar sig efter sina föräldrars nervsystem, så om vi slappnar av tillsammans, andas tillsammans och knyter an till varandra fysiskt där på golvet, kan vi ofta undvika det som vi förr kallade ”vargtimmen”. Vargtimmen uppstår när barnen är överstimulerade och inte har fått tillräcklig reglering under dagen. Andrummet skapas genom att vi ser till att gå in och reglera oss själva och våra barn. Vi måste lugna ner oss, hämta andan, vända uppmärksamheten inåt och knyta an till oss själva, och därefter kan vi knyta an till varandra.

Hur gör ni det hemma hos er?

För mig personligen innebär det att jag inte arbetar fem dagar i veckan. Det tar för lång tid för mig att komma till ro, så därför är det viktigt för mig att ha en kortare arbetsvecka och några dagar då jag arbetar hemifrån. Jag vill kunna tillbringa många timmar tillsammans med min son, utan att vi behöver göra något, utan att vi sitter vid datorn, utan att jag pratar i telefon – just för att vi ska kunna finna varandra. Vi prioriterar alltid att äta middag tillsammans med våra äldre barn. Vi lägger stor vikt vid maten, och vi lagar den ofta tillsammans, äter länge och diskar tillsammans. Vi vet att vi har tid då vi gör något tillsammans som knyter oss samman i vardagen.

Övergångar verkar vara viktiga. Hur värnar vi om dem?

Övergångar är känsliga för oss som människor, och vi ägnar dem för lite uppmärksamhet. När vi hämtar våra barn, slutar jobbet, ställer om från vardag till helg eller från helg till vardag – dessa skiften kräver faktiskt en del av kroppen. Vi kan inte bara så där gå från högt tempo till lågt tempo. Det finns en övergång, och den kan göras mjukare genom att se till att skapa balans i vardagen. Det hjälper inte att vi bara gör det på helgerna. Det är precis som när man dyker. Vi måste komma upp till ytan och hämta andan innan vi kan dyka igen. De små pauserna under dagen har verkligen stor effekt. Med det sagt kan det vara svårt, eftersom vi lever i en kultur där vi belönas för att vara effektiva, hinna med mycket och hålla ett högt tempo, men det är förödande för oss om vi inte kommer ihåg att ladda batterierna och ta pauser med jämna mellanrum.

> När vi inte har den här kontakten, känner av varandra och bryr oss om hur den andre mår, då börjar vi leva parallellt. Vi kan inte känna värdet av vår relation, och det är då vi kan börja tvivla.

Vad betyder det för familjen och parförhållandet att vi skapar andrum?

Som jag redan har nämnt gör andrum i vår vardag att vi kan knyta an till och känna varandra. När vi saknar den här kontakten, inte känner varandra och inte bryr oss om hur den andre mår, börjar vi leva parallellt. Vi kan inte känna värdet av vår relation, och det är då vi kan börja tvivla – på oss själva, på varandra och på om vi är bra föräldrar till våra barn. Kroppen längtar efter kontakten, närheten och ömheten när vi går utan dem under en längre tid. Vi blir överväldigade eftersom vi inte kan känna kärleken, och då orkar vi inte heller hantera lika mycket, eftersom vi inte får ladda upp oss genom det meningslösa varandet. Det är helt enkelt känslan av att köra på tom tank.

Du säger att det är som att köra på en tom tank – men hur förändrar man det rent praktiskt?

Om jag är lite trött eller nedstämd hjälper det alltid att sätta på musik och dansa i vardagsrummet. Det förändrar alltid energin inom några minuter. Bra musik som vi bara rör oss till tillsammans, och så dansar vi oss in i den goda stämningen. Det gör alltid att familjen hamnar i en annan stämning än när vi började. Jag tror också att det är därför som studsmattor har blivit så populära. Man går ut och rör på sig med barnen, och det ger ofta en högre och upplyftande stämning. Ibland tycker jag att man ska söka något annat än den lugna stämningen – det kan vara hälsosamt att göra något som tillför energi till familjen. Studsmattor väcker entusiasm, hög energi och skratt. Men det handlar också hela tiden om en balans mellan de två.

Vad är viktigt att tänka på för att få kontakt?

När vi som föräldrar har haft fullt upp en hel vecka kan vi lätt falla in i en tendens att vilja göra allt möjligt tillsammans med våra barn – de ska verkligen skämmas bort så att vi kan ha gott samvete. Problemet är att vi ofta hamnar i situationer som vi själva inte tycker är roliga, och det märker barnen.

Det handlar därför om att ta reda på vad vi som vuxna själva får energi av. Eller att bestämma sig för att satsa på det och verkligen vilja det. Det skapar en god och närvarande kontakt som barnen speglar sig i. Om barnen däremot inte känner vår närvaro kommer vi att uppleva att de blir kontaktlystna, och då finns det inga förutsättningar för att det ska bli mysigt. Barnen blir klängiga, plågande och det som är planerat är inte tillräckligt bra. Det våra barn egentligen saknar är vår närvaro. De känner att den vuxna inte är närvarande, och det gör barnen osäkra. Det är avgörande för barnen att de kan känna kontakten med oss. Barn vill vara med på allt, så länge de kan känna att de vuxna är glada och närvarande.

Poängen är att det inte spelar så stor roll vad vi gör tillsammans, oavsett om det är att laga cykeln, leka med pärlor, samla kastanjer eller rita. Det viktiga är att vi inte bara står på lekplatsen, oengagerade, som levande döda. Det finns helt enkelt inte mycket gott i det.

Handplockad Collection

Stugor med studsmatta

Relaterade historier

Camilla Wegener

Skrivet av Camilla Wegener

december 2021

    Vinn din vistelse

    Noggrant utvald inspiration, direkt i din inkorg

    En chans att få en belöning för nästa vistelse