Cathrine Wichmand: Sommarhusets magi
När solen står högt på himlen är saknaden som störst. Jag saknar vår gamla sommarstuga. I denna gästkrönika tar Cathrine Wichmand med dig in i sina minnen, in i sina tankar om sommarstugans naturlagar och hennes kärlek till livet i sommarstugan, trots att även det har sina utmaningar. Läs vidare nedan.
Vill du hellre höra Cathrine Wichmand berätta? Lyssna på avsnitt 5 av Landfolks podcast ”Sommerhusliv” här.
Sommarhus är på ett magiskt sätt inredda så att de bara rymmer de fina minnena. Till och med regniga dagar är mysiga i ett sommarhus. Då är det dags att ta fram brädspel och tända elden i vedspisen. Därför är det också med en liten klump i halsen som vi måste lämna det bakom oss. Och det var inte heller vår avsikt.
Det behövde lite kärlek
I korthet: Vi hade sålt vår lägenhet för ett par år sedan och bodde i sommarstugan medan vi desperat letade efter en bostad att bo i året runt. Allt såldes rakt framför näsan på oss – överbud, fusk och bedrägeri. Och när vi äntligen hittade ett hus – som vi hittade via lappar i brevlådan och köpte efter att ha sett det på kvällen i skymningen – kunde vi i dagsljus tydligt se att det behövde kärlek. Sommarstugan fick ge vika för att en renovering skulle kunna genomföras.
Och vi har inte ångrat det. I sig. Inte de flesta dagar. Att ha turen att kunna njuta av det i vardagen istället för bara ett par helger i månaden – det gör vårt familjeliv så bra. Men så dyker de fina minnena upp på mobilen… Eller så står solen högt på himlen… Eller så lockar stranden. Eller så tar vardagens ibland alltför höga tempo luften ur oss. Och då saknar vi sommarhuset.
Jag minns så innerligt den rena lyckokänslan som fyllde oss när vi var där. Vi var bättre partners, bättre vänner, bättre människor när vi drog oss undan till Rågeleje, långt bort från storstaden. Det perfekta yin till vårt yang-liv i stan. Och när vi knappt två år och en pandemi senare insåg att vi behövde en större och mer familjevänlig bas med barn nummer två på väg, var vi tvungna att sälja sommarhuset. Och det var inte utan att vi först hade gjort tusen krumsprång för att se om vi kunde få allt att gå ihop. Det var det svåraste vuxenbeslutet, fattat utifrån ren förnuft, med längtan så djupt undertryckt att den hamnade helt under mattan.
Sommarhusets naturlag
För det är just det som sommarstugan kan. Så fort man sätter sig i bilen eller hoppar på tåget sjunker pulsen, i takt med att man långsamt närmar sig sommarstugan. Det är nästan en naturlag. Man kan inte stressa på en sådan plats. Högst över om man nu har ätit tillräckligt med glass.
För oss var det just den växelverkan som var det geniala med sommarstugan. Det var yin till vårt vardagliga yang. Kontrasten. Vi tvingades lägga i en lägre växel. Tvingades att koppla av. Tvingades att göra så lite som möjligt. Tvingades att vara mer offline. Mer närvarande. Det var en så stor gåva – och verkligen ett privilegium att få uppleva. Och drömmen är också att det ska hända igen. Tills dess är planen att vi ska hyra! Hyra sommarstugor, och det på alla möjliga ställen som vi annars inte skulle få uppleva.
För om vi verkligen ska gräva djupt, så finns det ju också ett par nackdelar med att ha en egen sommarstuga. Ett är ett hektiskt barnliv där man har handbollsträning varje lördag, födelsedagar och allt vad det innebär. Helgerna fylls snabbt, och antingen kan man pendla in från sommarstället. Eller så kan man helt enkelt avstå – antingen från helgens aktiviteter och stanna kvar i sommarstugan. Eller så kan man strunta i sommarstugan (och få dåligt samvete för det). Det krävs underhåll, precis som med alla bostäder. Och de allra fåaste av oss har dessutom möjlighet att köpa dem kontant, så de månatliga utgifterna för huset gör också att man känner att man måste använda det (om man inte hyr ut det – smart!). Så kostnaden per besök är mest rimlig (jag är gift med en utbildad revisor).
Det liv man lever
Och så finns det förstås känslan av att inte se så mycket annat av Danmark eller världen, eftersom man ju måste åka upp och sköta om sommarstugan (eller ner). Och så är det praktiken när man kör på fredagen. Packa ihop en bostad där man har varit från måndag till fredag, för att sedan köra iväg och landa sent på fredagen. För att få en härlig lördag. Packa ihop sommarstugan igen och sedan tillbaka till stan.
Men allt det där går att lösa; matleverans till dörren när man är framme vid sommarstugan. Packa bilen kvällen innan osv. osv. Man lär sig det och hittar sina egna små rutiner!
Och när man har koll på det praktiska är sommarstugan helt enkelt magisk. Det liv som levs där; magiskt. Tempot, ljuset, lyckan; magiskt.
Så just nu räknar vi veckor och dagar tills det är dags för oss att åka iväg. Visserligen inte till vår egen. Men det är okej! Kanske ligger magin inte i det enskilda huset, utan uppstår tillsammans med oss så snart vi checkar in? När barnen slänger av sig skorna, vinet står kallt, grillen är tänd och solen sakta går ner över det danska sommarlandskapet. Jag tror det.
HAR en trevlig semester i sommarstugan!
Skrivet av Cathrine Wichmand
juli 2022







