Tillbaka till sommarhusets kärna: Arkitekten Line Nørskov Eriksen om sommarhusets kulturarv

Vill du hellre höra Line Nørskov Eriksen berätta? Lyssna på avsnitt 3 av Landfolks podcast ”Sommerhusliv” här.

Vi träffar arkitekten och utställningschefen Line Nørskov Eriksen i det arkitektritade tiny house A45, som i samband med den aktuella utställningen SOMMERHUS på Utzon Center i Aalborg reser sig mitt i museets atriumgård. Helt inneslutet i trä och med utsikt över de många förbipasserande museibesökarna inleder vi vårt samtal om den återupptäckta kärleken till den danska sommarstugan.

Trädoften i det lilla sommarhuset får oss att prata om att just träet är något som många förknippar med ett riktigt sommarhus. Men enligt Line Nørskov bör varningsklockorna ringa om någon hävdar att de vet vad ett riktigt sommarhus är.

– När man tittar på sommarhusets historia och arkitektur kan man se att det har utvecklats över tiden. Sommarstugan har sett ut på många olika sätt, men i grunden vilar sommarstugetraditionen på tanken om det goda livet. Den har djupa rötter i den europeiska kulturhistorien och går tillbaka ända till romarna, som byggde villor utanför staden eftersom man ansåg att staden var oren och naturen var äkta.

Livet utanför staden

Historiskt sett börjar vi se de första sommarhusen i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Det hänger samman med urbaniseringen av samhället, så att människor plötsligt kände ett behov av att flytta ut ur staden. De rikaste samhällsklasserna hade länge byggt lantställen, som man kallade husen på den tiden, men samhällets tillväxt gjorde att även den bredare delen av befolkningen hade råd att skaffa sig en sommarbostad.

– Det är en del av berättelsen om livet i sommarstugan att vi återfinner vårt autentiska jag när vi är ute i naturen. Sommarstugan är denna tillflyktsort från vardagen inne i staden.

Hur har vår gemensamma uppfattning om sommarstugan utvecklats under de senaste åren?

– Särskilt sedan 80- och 90-talen har sommarhusen vuxit sig stora. Under 60- och 70-talen byggdes sommarhus på omkring 50–60 kvadratmeter, och idag är det inte ovanligt att sommarhus är 200 kvadratmeter eller större. Ofta handlar det om sådana där dekadenta semesterpalats som uppförs under förevändningen att de ska vara sommarhus, men i själva verket byggs de med det enda syftet att hyras ut.

> Jag tror att man måste se till att tänka i funktion innan man tänker i storlek

Line berättar att man idag talar om fenomenet ”dubbelbostad”. Det innebär helt enkelt att de flesta fritidshus som byggs idag liknar människors helårsbostäder så mycket att skillnaden mellan hemadressen och fritidshuset är svår att urskilja.

– Problemet är att när saker och ting blir för dekadenta och konforma, så börjar det påverka människors beteende. Det är inte så att det är något fel med platt-TV och golvvärme, men vi måste inse att om det vi söker är något annat, så måste vi inreda oss på ett annat sätt eller i relation till det liv som ska levas.

Vi måste använda naturen för att förstå arkitekturen

Enligt Line krävs det en helt särskild arkitektur om vi drömmer om att sommarhuset ska utgöra ramen för ett mer stillsamt och autentiskt liv. Hon förklarar att sommarhuset traditionellt byggdes för att användas på sommaren, och under 50- och 60-talen såg man ganska snabbt att arkitekterna experimenterade med den suddade gränsen mellan ute och inne.

– Sommarhuset ska inte användas året runt, så där kan man spara några kvadratmeter och istället integrera dem i en terrass. Terrassen är ett helt konkret exempel på ett arkitektoniskt motiv som förverkligar närheten till naturen.

– Jag tror att man måste se till att tänka i termer av funktion innan man tänker i termer av storlek. Vissa sommarhus ligger vid vattnet, andra ligger inne i skogen, men gemensamt för alla är att landskapet ser annorlunda ut varje gång man bygger husen. Om arkitekturen ska främja ett visst liv krävs det att arkitekturen har en djup förståelse för den plats där den byggs. Istället för att hitta på en arkitektur som man tycker skulle kunna vara en spännande form just här, växer huset naturligt fram ur landskapet. Och det är en berättelse som aldrig går ur mode. Det är en kvalitet som är bestående.

> Så när sommarhusen blir för stora, för komplexa och för resurskrävande, är det en bomb under sommarhuskulturen

Ska det finnas någon skillnad mellan att tillbringa helgen i ett radhusområde och i ett sommarhus?

– När det gäller sommarhusets ideologiska grund måste det finnas en skillnad. Det är egentligen märkligt att vi till vardags bor i dessa stora vita lådor, och när vi sedan ska ha det riktigt bra åker vi ut till pyttesmå trälådor, men kontrasterna understryker det särskilda i motsatsen. På det sättet behöver vardagslivet och sommarstugelivet nog varandra.

– Dessutom finns frågan om vi verkligen bör ha två bostäder som vi bor i året runt, två bilar och glödlampor i armaturerna. Vi måste inse att vi inte har råd att använda så mycket resurser. När vi bygger dessa stora helårsbostäder ute i landskapet är det landskapet som får betala priset. Och vi har ju bara en viss mängd av det. Så när sommarstugorna blir för stora, för komplexa och för resurskrävande blir det en bomb under sommarstugekulturen.

Hur ser då framtidens arkitektur ut om vi ska bevara sommarhusets kulturarv?

– Det finns två hållbara vägar att gå. Den ena är att skräddarsy sommarhuset efter platsen och utgå från att huset ska stå kvar där i många år, precis som de ursprungliga husen från 1800-talet. Sommarhuset vi sitter i här är ett modulbyggt, prefabricerat standardhus som kan flyttas ut i landskapet på en skruvfundament och därför endast lämnar ett litet ekologiskt fotavtryck i terrängen. Hållbarhet är inte längre något man väljer eller väljer bort. Det är något vi måste förhålla oss till, och vi måste generellt vänja oss vid att bygga mindre och med utgångspunkt i vår natur.

Vi sitter och ser oss omkring i den lilla sommarstugan med utsikt mot den klara blå himlen, och det sätter tydligt igång vissa reflektioner hos oss och Line.

– Vi kommer nog att behöva diskutera om vi kan tillåta oss att ta så mycket plats. Det kan handla om att låta träden stå kvar. Om tillfällighet. Om att nöja sig med det nödvändiga. Om stora drömmar på små ytor. Och så förstås klimatsmarta material.

– Jag vet inte om man kan tala om ett regelrätt paradigmskifte, men vi ser en trend och ett större fokus på hållbarhet. De nya arkitekterna har vuxit upp med grönt tänkande på samma sätt som barn och ungdomar idag växer upp med digitala plattformar. Det är en form av andra natur. Jag tycker att det är oerhört upplyftande att se att hållbarhet inte framstår som en stilart eller ett ytligt uttryck.

– Hållbarhet blir en del av husets väsen, och det passar ju faktiskt utmärkt in i hela grundtanken kring sommarhuset. Att det handlar om att återvända till naturen och leva ett lite mer autentiskt liv. I själva verket kan man föreställa sig att allt skulle kunna smälta samman till en högre enhet.