Rikke och Mortens galna, geniala idé har fört deras blandfamilj närmare varandra

Varför bestämde ni er för att köpa en sommarstuga?

För oss var det helt enkelt ett helt galet äventyr, vi visste ju inte alls om vi skulle gilla att ha ett sommarhus eller om vi hellre ville resa ut i världen tillsammans. Jag tror bara att vi båda behövde att något annat skulle hända, och det trots att vi var relativt nya som par. Vi bodde båda i lägenheter, långt ifrån varandra, och då tänkte vi bara: ”Hur illa kan det gå?”. Stället var verkligen billigt, det låg precis mitt emellan våra bostäder, och det kändes som att det var en plats där vi kunde mötas på halvvägs. När vi ser tillbaka på det insåg vi inte alls hur genialt det beslutet faktiskt var för oss – både som par och som en sammansatt familj med så många vuxna barn. Det har verkligen varit häftigt att upptäcka vad det kunde innebära för oss.

> När vi ser tillbaka på det insåg vi inte alls hur genialt det beslutet faktiskt var för oss – både som par och som en sammansatt familj med så många vuxna barn.

Du berättar att ni inte hade varit tillsammans särskilt länge när ni köpte sommarhuset. Har livet i sommarhuset lärt er något nytt om varandra?

Vi är båda intresserade av friluftsliv, av att bygga och skapa, att förändra och göra saker med våra händer. Vi ville inte kasta oss in i ett jättestort husköp – det gör man nog inte om man har en liten spirande osäkerhet om förhållandet klarar av frånvaron, så sommarstugan kändes så riskfri. Det skulle vi ju nog kunna komma över igen. Även om vi hade samma intressen hade vi ju inte provat att dela vardagen, där vi skulle bygga tillsammans, laga mat tillsammans och umgås med alla de där barnen, som också är väldigt olika. Vi upptäckte att vi utan problem kunde göra allt det där utan att tröttna på varandra, bli uttråkade eller sura. Vi hade inte provat att dela vardagen tidigare, men det fick vi uppleva i sommarstugan. Det blev en slags träningsplats för oss som par.

Nu betyder det att vi älskar den där sommarstugan så otroligt mycket, för den gav oss möjligheten att upptäcka att vi kunde klara det här tillsammans. Vi har blivit riktigt bra som par, vi har blivit riktigt bra vänner, och vi har blivit riktigt bra på att umgås med varandras barn också. Det blev en plats där vi både kunde hitta på massor av saker och en plats där vi bara kunde sitta och drömma tillsammans.

> Det blev en plats där vi både kunde hitta på massor av saker och en plats där vi bara kunde sitta och drömma tillsammans.

Vad har en gemensam sommarstuga betytt för er som familj?

För oss vuxna har det betytt att vi fick en gemensam plats som fungerade som vår bas. Det finns en enorm osäkerhet förknippad med att vara ett par när den ena parten måste arbeta långt borta under en lång tid. Skulle förhållandet överhuvudtaget klara att han reste iväg på det sättet? Sommarstugan blev en slags förpliktelse för oss – det gav en känsla av att ha något gemensamt, även om han var långt borta och jag var här. På det sättet hade vi något att dela när han också var hemma.

Jag frågade också barnen, och de berättade att de har fått chansen att lära känna varandra på neutral mark. Alla har haft ledigt när vi har varit i sommarstugan, så det har inte varit någon som har rusat in och ut. Det har varit lugnt och fridfullt, och vi har kunnat lära känna varandra genom gemensamma aktiviteter. Vi hade varken internet eller tv, så vi spelade trappgolf, poker, tände lägereld eller åkte ut och fiskade. Barnen berättar att det har varit en häftig upplevelse för dem, eftersom vi har varit på en plats där vi alla har lika stor del i gemenskapen. Man har inte kunnat gömma sig, så de har också aktivt valt att vara med när de kommit upp till sommarstugan. Här kan man inte bara gömma sig på sitt rum och dra sig undan.

Har sommarstugan blivit en samlingspunkt?

När vi köpte sommarstugan var det inte vår avsikt att den skulle bli en plats som förde oss samman på det sätt som den har gjort. Jag tror att känslan av att ingen inkräktar på någons hem och privatliv har varit riktigt bra för oss. Vi behövde en plats där vi kunde träffas och prova på saker. Både vi och barnen har kunnat sätta vår egen prägel på sommarstugan, och alla har varit med och fattat beslut: ska vi ha bastu eller vildmarksbad? Då röstade de flesta för vildmarksbadet. Ska vi bygga ett shelter nu eller är det bastuns tur? Flest röster på shelteret. Eftersom vi har fattat besluten tillsammans är det ingen som är gäst här. Det är vår plats, och alla har något att säga till om.

Så ja, helt klart. Det har blivit en samlingspunkt. Vi har skapat några arbetsgrupper, och alla har varit delaktiga. Jag är inte säker på att vi hade kunnat göra det med en helt ny sommarstuga som var redo att flytta in i direkt. Alla barnen vet var nyckeln ligger, och då åker de hit med sina vänner, umgås och lagar mat. De hjälper till om vi ska ha gäster i sommarstugan, så jag är säker på att de känner att den också är deras. Men vi kunde ju på inget sätt veta att det skulle bli så här, och jag är bara verkligen tacksam för att det är så det är.

> Den där stilla lugnet som infinner sig redan på morgonen och känslan av att jag har hela dagen framför mig är helt fantastisk.

Arbetar man övertid för att alla ska ha det bra när man är ute tillsammans?

På ett sätt gör vi det. Men vi pratar mycket om att det ingår i paketet. Våra barn är mellan 19 och 31 år, och trots sin ålder kan de mycket väl bara sätta sig ner när de kommer hem till mamma och pappa. Då lagar vi mat, påminner dem om att ta in sina saker till rummen och att de ska städa upp efter sig. Vi skrattar så åt dem, för det är som om de blir barn igen, trots att de är vuxna. Och å andra sidan hjälper de också till och gör saker på eget initiativ. De tar initiativ till att laga mat eller handla. Jag tycker att det finns en bra balans, men jag måste också erkänna att vi nog inte heller är intresserade av att inte anstränga oss för dem. Jag har själv älskat att kunna bli ett barn när jag besökte mina föräldrar, och det vill vi gärna förmedla vidare till våra egna barn. Vi njuter av att de känner att det här är deras hem och att de kan koppla av när de är här. Vi ger dem möjligheten att umgås med varandra, och det är ju inte så att vi springer runt för att skämma bort dem. Vi delar också upp arbetsuppgifterna, och även om vi kan vara lite trötta när vi åker hem, så uppvägs det av att vi har haft det så, så mysigt. Vi åker därifrån med en känsla av att det har varit helt fantastiskt, och framför allt handlar det om att ge vår lilla, underbara och lite udda familj en gåva.

Tycker du att er sommarstuga har en varm och välkomnande atmosfär?

Det tror jag att den har, för den har också blivit en samlingspunkt för mina väninnor. Det är här vi träffas. Mina väninnor frågar: är det inte snart dags för en tur till sommarstugan? Och även om en av mina väninnor har köpt en sommarstuga i samma område, så är det fortfarande i vår som vi träffas. Deras är större och lyxigare, men det är som om det helt enkelt har blivit hos oss som vi håller till. Om jag måste jobba, så åker de bara dit och gör i ordning inför helgen, och så kommer jag senare. Det är jättemysigt att det kan vara på det sättet. Det innebär också att vi är många fler som tar hand om det, eftersom människor i vår omgivning också känner att det är deras. Det är lättare att be om hjälp med de praktiska sakerna när de själva har varit i sommarstugan och tillbringat tid där.

Jag kan verkligen känna att det finns något alldeles speciellt med livet i sommarstugan. Men vad älskar du mest med att vara i sommarstugan?

Här finns bara frid, ljus, lugn och kaffe. Det är det jag älskar med sommarstugan. Vi har en fantastisk skogsträdgård och på ett magiskt sätt finns det alltid skugga här. Jag älskar morgontimmarna, när ljuset strömmar in i vardagsrummet och man blickar ut över trädgården, skogen och solen bakom träden. Jag brygger mitt kaffe, hoppar i mina tofflor eller gummistövlar och går ut på terrassen. Jag tar med mig kaffet runt i trädgården, ut på stigarna, ut på grusvägen och svänger till vänster, och så står jag på stranden. Den där stilla friden som råder på morgonen och känslan av att jag har hela dagen framför mig är helt fantastisk. Då ser jag fram emot att inte behöva göra någonting, att ha gäster eller att ha möjlighet att sätta igång ett projekt av det ena eller andra slaget. Jag har ofta för avsikt att inte göra någonting alls, men så råkar jag ändå renovera en möbel eller åka på loppmarknad och köpa något som ska hängas upp.

Jag älskar förstås också kvällen – här är det otroligt mörkt, så vi har Dark Sky-certifiering. Det är så vackert när det är stjärnklart. Ugglorna hör hemma precis i skogen intill, och det är verkligen roligt att följa dem. Då sitter vi där under värmelampan, njuter av ett glas vin och lyssnar på deras kvittrande. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och avslutar dagen på ett närvarande sätt. Det är så enkelt och ändå så fantastiskt: det finns en lägereld, ett bad i vildmarken, gott vin och massor av kaffe. Vad mer kan man önska sig?

> Det finns något helt underbart i att upptäcka att man har energi över för att ge varandra uppmärksamhet och tänka på varandras välbefinnande, just för att man själv mår bra.

Det låter som om ni lever ett helt enkelt liv när ni är ute på resan?

Ja, det blir ofta väldigt enkelt. Vi älskar visserligen att laga mat, men det slutar ofta med att det blir helt enkelt. Jag laddar helt upp batterierna när jag är där, och om det har varit en hektisk vecka kan det inte bli fredag snabbt nog så att jag kan åka iväg igen. Om jag kan dra ut på det så att jag åker hem först på måndag morgon, så gör jag gärna det.

När jag ser tillbaka på våra bästa minnen från sommarstugan är det framför allt högtiderna som dyker upp. Sommarstugan får utgöra ramen för de stunder då det också kan vara svårt att vara en styvfamilj. Då bakar vi äppelskivor över lägerelden och dricker glögg ute, vissa spelar spel, andra går på promenad. Vi knyter band, även om vi gör olika saker. Något av det allra bästa är ju också att få skämma bort varandra. Att man bara slänger ihop en drink till dem som är i vildmarksbadet, bara för att man känner för det. Det finns något helt underbart i att upptäcka att man har energi över för att ge varandra uppmärksamhet och tänka på varandras välbefinnande, just för att man själv mår bra.